Tog Emil på en tur i skogen igår, i kvälls solen. Det är något av det bästa jag vet, att bara höra trampet av galopperande hovar i en tyst skog, hur ögonen tåras i fartvinden. Lite fortare, lite fortare. Att hoppa över fallna träd. Tanken slog mig, att om något skulle hända så var min mobil urladdad och jag själv i en skymmande skog. Det tog mig en hundradel att bestämma mig, gasa. Kombinationer av trädstammar låg fällda över stigen och vi ökade galoppen, känslan av att flyga. Magi. Jag tror det var över tre år sedan jag senast hoppade naturhinder om inte ännu längre. Fick tillbaka den brinnande känslan av att återuppta hoppträningen igen. Men man kanske ska börja med dressyren, ingen av oss har ju riktigt tålamodet till det där. Kan vara nyttigt. Eufori.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar