En frostig måndags morgon i november. Till peronalmötet på jobb. Gjorde misstaget att somna med vått hår. Så det blev ponytail idag (inte förrän jag kom hem som jag insåg att en fläta hade varit mycket bättre coverup för ruffset). Fick grova flashbacks till mellanstadiet. Utvecklingssamtal. Med magen i en knut körde jag iväg. Nervös, ja. Men så fort jag kom fram släppte det. Glada miner, kramar och skratt. Och varsin scones från eh. Hur kan dagen inte börja bra?
Och det var ingenting som i skolan, när man satt mitt emot den stränga läraren som fjäskade ihjäl sig för föräldrarna. Ingenting. Min mage är återigen lugn och jag trivs som fisken i vattnet.
Härligt gumman
SvaraRadera