Först var det fest, sen blev det ingen fest och sen hörde Alex av sig och tyckte att det var dags för lite fest. Impulsivt och oplanerat. Hoppade i mina guldshorts och hoppade på bussen. Möttes av fler glada festisar i trappuppgången. Att komma ensam till en fest fylld med okända ansikten, att tvinga sig att släppa tryggheten i mobiltelefonen. Att skapa kontakter med nya personer, konversationer ut tysthet och stiga ur sin säkerhets zon. Att leva ut sin sociala sida till fullo, då trivs jag.
Sänder en tanke till Alexandra som jobbar idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar