I hela våra liv får vi höra att man ska vara en duktig flicka. Man ska vara en snäll flicka. Hjälpa mamma i köket, ta hand om sina syskon, vara duktig i skolan och gullig mot alla sina kamrater. Ständigt har vi denna strävan efter att vara duktiga flickor. Göra allt för att vara alla till lags för att i slutändan bli älskade och omtyckta, ha en stadig "Svensson-familj", ett bra jobb och en bra tillvaro. Vi ska vara ansvarstagande och "vuxna", mogna och kunna hantera problem på ett bra och vuxet sätt. En duktig flicka sätter alltid alla andras behov och andras intressen framför sina egna. Men vad händer då? Man tappar bort sig själv, viker sig för andras önskemål och viljor. Hur lätt är det inte att utnyttja någon som sätter andras behov före sina egna?
Pojkar, å andra sidan, förväntar man sig nästan att de ska hitta på rackartyg. "Boys will be boys". Pojkar bråkar och ställer till med problem, men det är pojkar. Det är okej för en kille att göra så många saker som är "förbjudna" och "dåliga" för flickor.
Men vad är då det värsta som kan hända om du inte är en duktig flicka? Kommer hela världen gå under för att du inte har tvättat alla kläderna, städat i varenda hörn? Är du dömd för att du inte orkade gå till just den lektionen just idag? Vi ska vara duktiga i alla andras ögon, men våra egna då? Är det inte lika viktigt att vara nöjd med sig själv? Jag är ingen duktig flicka, jag gör många misstag och ännu fler snesteg. Men jag är okej i alla fall, jag duger ändå. Vi lär oss av våra egna misstag och går vidare i livet med nya lärdomar. Man kan inte vara alla andra till lags, hur du än är och vad du än gör så finns det alltid någon som misstycker och anser annorlunda. Det finns alltid någon som inte tycker om mig/dig/Paris Hilton, hur mycket du än försöker få hela världen att acceptera dig. Det går inte.
Vi duger som dem vi är,
var den du är och lägg fokus på dem
som tycker om dig för just den du är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar