Mina kameror verkar inte leva längre än ett år. Förra året var det käre Shamir som söp bort min fina kamera och nu, nästan exakt ett år senare, har displayen pajjat.
Känns som den givna födelsedagspresenten för mig 2010 är en ny kamera. Jag hoppas det i alla fall. Annars blir det ännu ett djupt hål i plånken.
Men det är som tur är det ju bara displayen som har lagt av, man kan starta den och ta foton och hela den biten. Vi kan ju alltid hålla tummarna och se om det inte kostar alldeles för mycket att reparera den. Jag gillar (ehum älskar!) min rosa kamera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar