Ända sedan Andreas blev nerslagen utanför Skeppan, utan att någon märkte något, så blir jag riktigt nervös när brödrarna inte svarar i telefonerna eller på smsen. Vad har hänt liksom, jag skulle vilja ha en flygande liten kamera som följer efter dem när de är ute och svirar. Jag vet inte hur mycket mitt hjärta klarar av alltså. I alla fall i fredags så svarade inte Oliver och jag hade ingen aning vart han var, så vad gör man då som den vettiga person man är. Jo man börjar stalka (ringa alla nummer till alla eventuella personer han kan vara med eller någon som har något annat nummer till någon han är med) och i detta fallet slutade det med att Andy fick springa på slagt i 2 timmar och jaga honom för jag fick panik. När jag sen ska komma och hämta dem så visar det sig att Oliver "sparade batteri" och stängt av telefonen, dessutom hade han blivit utkastad och satt moloken och väntade utanför när jag körde förbi.
Igår svarade inte Andy (Olli var under kontroll) som härjade på Slagt så jag började stalka runt bland de få nummer jag hade. Vilket slutade med att Andy o hans kompis skickade sms till mig och frågade var den andra var. Jamen hur ska jag veta det!? Jag var hos Olof ju...
I vilket fall som, jag förstår inte riktigt hur föräldrar överlever hela den här "fågelungen-ska-lämna-boet-och-lära-sig-flyga-med-egna-vingar" processen. Jag vill hålla koll på alla mina små kycklingar!
Peace & Love
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar