But I can't help to drink you up because you're my happy hour

Tankar om andledningar till att man ska vara sjukt besviken om ens barn är jag, jag har ju inte fattat att strumpebandshållare inte ska synas (jag tycker bara det är coolt), mc-boots när det är 23 grader ute? Alldeles för stor hatt? Två x långärmat, shall I keep on going? Är det mycket konstigt att jag också faktitskt tycker att det är kul när folk tittar konstigt på mig? Som om de undrar vilken ful liten sten jag har krupit fram under.

Jag hörde på TV, Oprah, att det var vanligare att den som stämplades som "den söta flickan", nivet de som i princip lever på sitt utseende. Eller i alla fall har det lättare pga sitt utseende. De har svårare med att åldras, det är dessutom ofta dem som opererar sig till oigenkännlighet. Jag är fanimej i 40års kris vid 20års ålder och alla de som säger att man är som vackrast mellan 20-25 kan ta sig i ****. Jag väntar fortfarande på att få växa upp till en vacker kvinna, blir man aldrig nöjd? Är jag en av dem som kommer se ut som en plastdocka utan ansiktsuttryck vid 50.
I hope not!

Aja talk to you later...